05 January 2012

SFF KRÖNIKA: JAG VILL TILL BORNHOLM!

Mitt namn är Anders. Fotbollsnörd, musikälskare och skånelänning. Jag är uppvuxen mitt på den skånska västkusten, men bor numera i storstan. När jag inte jobbar så skriver jag om fotboll (har en förkärlek till engelsk och tysk) och massa andra ”onödiga” saker på min egen lilla blogg www.bakomvallen.com. Keyo tog oväntat kontakt med mig för ett tag sedan och efter att ha fått höra historien och allt jobb som ligger bakom detta projekt, Skånelands Fotbollsförbund, så blev jag i ärlighetens namn ganska tagen. Det är så mycket som stämmer in med hur jag själv tänker, men att dra igång en sådan här sak kräver sin man eller kvinna (ni skulle bara veta). Jag själv besitter inte riktigt den drivkraften, tyvärr. MEN, jag tycker det är fantastiskt och när Keyo frågade om jag kunde tänka mig att skriva en krönika på förbundets hemsida, ja det kunde jag liksom inte tacka nej till. Alla har inte tid, kraft eller kunskapen till att jobba med ett sådant här projekt. Jag är som sagt en av dem. Men att jag på något sätt ville vara delaktig kände jag redan första gången som Keyo tog kontakt med mig. Första steget var att bli medlem. Men jag ville mer, och nu kommer jag dyka upp här. En gång i månaden, med ett innehåll som kanske inte alltid handlar om fotboll. Har ni tankar och synpunkter om innehållet, lämna gärna en kommentar eller maila mig på anders@bakomvallen.com.

Nytt år och tider som dessa brukar vara förenat med löften. Löften om att börja träna, ha bättre kontakt med sina vänner, äta nyttigare, sluta röka osv. Bra saker, om nu bara inte dessa löften faller i glömska någonstans där kring mars-april. Det ter sig dessvärre ofta bli så. Eftersom jag är en person som vill kunna hålla mina löften så brukar jag vara ganska sparsam med den varan. Däremot fylls jag av en vilja och en massa mål som jag hoppas kunna uppnå under detta nya, purfärska år som vi logiskt kommer att komma ihåg som 2012. Tänkte att jag i månadens krönika skulle dela med mig av två sådana förhoppningar som faktiskt har koppling till vårt Skåneland.

Ledkarta över dem olika vandringslederna
Redan förra året drogs det upp riktlinjer för en vandring längs någon av Skåneledens etapper. Ska kanske tillägga att idén inte helt och hållet var undertecknads. Är av naturen en hyfsat bekväm person…tja, på gränsen till lat om vi ska vara ärliga. Men efter en del diskuterande kring upplägget så tände jag till och införskaffade både den ena och andra trekking accessoaren. Jag uppskattar verkligen att vara ute i naturen, det är bara själva vandrandet som så här på förhand känns så satans jobbigt. Men vi löste den frågan med ett gammalt välkänt knep. Motion i alla former kräver en boll, ett rack eller en klubba, annars blir det tråkigt. Nu tror jag inte tristessen skulle blivit särskilt stor, då min vandringskamrat och jag har en förmåga att finna samtalsämnen om det mesta, dessutom tycks vi alltid landa i någon form av fotbollsnostalgi, vilket aldrig är fel. Men vi bestämde att hela vandringen skulle utföras med en fotboll vid våra fötter. Tyvärr, då 2011 var lite av ett mediokert år, så blev den där vandringen aldrig av. Men det är min förhoppning om ett nytt försök till sommaren. Ystad – Kivik, kustvägen…jag är redo!

Mycket av mina förhoppningar ger sig uttryck i upplevelser eller resor. En av dessa kom jag att tänka på under ett besök i Simrishamn. Jag gillar Simrishamn. För mig är Simrishamn en blandning av både sött och salt. Det ligger liksom så avlägset och känns mysigt och kargt på samma gång. Att bada vid Tobisvik kan ju sänka den bästa, men hamnen och gågatan får en snabbt på banan igen. När man står nere vid Glada räkan infinner sig nästan samma känsla som när man står och tittar ut över Atlanten på Irlands västkust. Ett stort, kallt och stundtals skräckinjagande Östersjön ligger framför en och hamnen skapar just den där trygga känslan som hamnar ska göra. Men så fort jag tittar upp mot byggnaden där Bornholmsexpress huserar, då ryser jag till en aning. Inget ont om rederiet, men påminnelsen av en skräckfärd i en gammal flygbåt är allt annat än behaglig.

Tåget till Ystad från Malmö, back in the days.
Jag har varit på Bornholm en gång, ja en gång bara. Jag var kanske 9-10 år gammal. Det var på den tiden som man åkte rött tvåvåningståg från Malmö till Ystad. I Ystad fick man byta till en sån där härlig gammal 50-tals rälsbuss (borde återinföras) för den sista sträckan upp till Simrishamn. Varför tog ni inte färjan från Ystad till Rönne, tänker kanske någon? Ja, varför gjorde vi inte det? Svaret är: vet ej, men frågan tåls så här i efterhand att ställas igen och igen. Vi skulle nämligen åka med relativt nya Bornholmsexpress (tror dem var ganska nya då?) som hade små smidiga båtar liknande Pilenbåtarna (gamla flygbåtar) som trafikerade Malmö – København. Ditresan gick perfekt, sånär som på ett par spyor från yours truly. Jag hävdar än idag att detta berodde på överkonsumtion av vingummi, men i ärlighetens namn så har jag nog alltid varit en landkrabba av rang. Vi anlände i Allinge och bodde sedan några dagar på ett vandrarhem i Sandvig. Detta var före skapandet av FC København och när vi passerade en idrottplats minns jag hur (detta var troligtvis i Allinge, men sjukt att jag kommer ihåg detta) jag läste på en affisch att B1903 skulle komma på besök. Om någon känner till att B1903 varit och lirat på Bornholm i slutet av 80-talet, början av 90-talet, så hör av er.

Nuförtiden har min enda kontakt med Bornholm varit när radio P4 för typ 20 gången på en vecka förkunnat att katamaranen Willum Clausen är inställd...igen. Men det är nämligen så, att en av mina förhoppningar är att återvända till Bornholm (med färjan från Ystad) och besöka denna idrottplats igen. Kanske se en match med Nexø Boldklub. Det hade varit grymt! Läser på deras hemsida att man gjort klart med ny målvakt, Lasse Krogh, son till tidigare danska landslagsmålvakten Mogens Krogh. Tydligen har han, Lasse, en gång i tiden (2006) provtränat med kanariefåglarna Norwich. Bornholms fotboll är annars väldigt outforskad mark för mig, och därför också oerhört intressant. Det är nog en av dem större förhoppningarna inför 2012. Jag kommer givetvis också åka Skåne runt för att se div 5,6 och 7 fotboll, självklart, men att krydda det med fotboll från Bornholm, det ku’ jeg godt li’!

När vi sedan skulle hem, den där sommaren för drygt 20 år sedan, så blåste det givetvis upp till storm. Preparerade med åksjukepiller tog vi oss över landgången och intog ett upprört Östersjön. En resa från helvetet väntade. Ena motorn på båten lade av halvvägs till Simrishamn, folk spydde till höger och vänster och en brandsläckare slets loss från sina fästen i skrovet och sprutade skum över halva övre däck. Själv satt jag som en zombie, med min sovande lillasyster i sätet bredvid. Aldrig har Simrishamn och dess hamnbassäng känts så trygg som då och kanske därför har jag utvecklat en livslång kärleksaffär med staden.

Innan jag avslutar, lånar en bild från Nexø Boldklubs hemsida, http://www.nbboldklub.dk/. Spana in pionjärerna, blir inte mer klassiskt än så!


Med förhoppning om ett gott 2012!

//Captain Tony

No comments:

Post a Comment